Hur Sweetdogs kom till

Efter att ha haft hundar i stort sätt hela mitt vuxna liv och dessutom varit hundadministratör för en hundgrupp med uppemot 5000 medlemmar i snart 3 år så har jag fått en så pass klar bild över vad många av oss hundmänniskor behöver, nämligen både bra, tillförlitliga och söta produkter men framförallt även en alldeles egen hundinfluencer. Så här är jag nu, er alldeles egna hundinfluncer som ska se till att ni får både bra tips, råd och givetvis massor med bra produkter till era älsklingar som givetvis är värda det allra bästa! Det här gör vi tillsammans, så här har vi högt i tak! Och överös mig gärna med både önskningar, frågor och tips på produkter att ta in eller skriv några rader till mig om ni bara vill ha någon att prata hund med

❤️

Mina hundar

Milou

Familjens lilla kille, Cavalier/Papillon blandning, som lyssnar till namnet Milou, kom till oss som en stor räddning.

Efter att vår yngsta son i många år mått mycket dåligt i både förskola och skola, genomgått utredning efter utredning och till slut vid 11 års ålder blivit hemmasittare med mycket mörka tankar som sedan utvecklades till suicidala tankar så blev min desperation bara större och större.

Vad sjutton skulle vi göra? Hur kan man hjälpa sitt barn som så tydligt och envetet förklarar att han inte längre vill leva? Jag glömmer aldrig de vädjande blickarna när han tittar på mig och i stort sätt ber om tillåtelse att få slippa detta lidande, vi grät oss till sömns många nätter, tätt omslingrade som om den andres famn var det enda som fanns kvar att hålla fast vid.

Läs mer

Cessie

Familjens lilla prinsessa, bokstavligt talat, Cessie kom till oss av en ren slump. Vi hade bestämt oss för att skaffa en kompis till Milou, det blev ju ett ganska drastiskt och spontant beslut att skaffa hund och vi kände när vi hade landat lite att det kommer ju en dag då Felix kommer att behöva gå tillbaka till skolan igen och Milou då kommer bli ganska ensam. Dessutom skulle äldsta sonen Robin börja högstadiet och både jag och min man jobbade heltid så situationen behövde lösas. Robin och Felix har förvisso bara 2 minuter till skolan så dom skulle kunna gå hem på rasterna men däremellan hade det blivit långtråkigt för Milou att vara hemma själv. 

Sagt och gjort, vi letade febrilt efter en liten Cavalier tjej. Vi har haft Cavalier/Cocker tidigare och är stormförtjusta i rasen och kom på att den kennel, där vi tidigare köpt vår Tindra, kanske kunde ha någon tik för försäljning nu igen?

Läs mer

Valparna

De tre musketörerna, vår första och så hett efterlängtade och älskade nötkull. Låt mig presentera: 

Small Pasture’s Pistacchio Piff
Small Pasture’s Almond Paff
Small Pasture’s Peanut Puff

Redan när vi skaffade deras mamma Cessie så väcktes tanken att skaffa en kull på henne, jag hade försökt med en tidigare tik, min renrasiga Cocker Spaniel Dina som jag skaffade i min ungdomsdagar när jag genomgick en kraftig depression och hade gått in i väggen. Men det är en annan historia.

Dina var inte ett dugg intresserad av parning, hon lockade hanarna till sig men sa barskt och bestämt ifrån om dom gjorde några seriösa försök att belägra henne.

Läs mer
Facebook-f Instagram

Företaget innehar F-skattsedel

Org. Nr. 740813-0404

Integritetspolicy & köpvillkor

Milou

Familjens lilla kille, Cavalier/Papillon blandning, som lyssnar till namnet Milou, kom till oss som en stor räddning.

Efter att vår yngsta son i många år mått mycket dåligt i både förskola och skola, genomgått utredning efter utredning och till slut vid 11 års ålder blivit hemmasittare med mycket mörka tankar som sedan utvecklades till suicidala tankar så blev min desperation bara större och större. 

Vad sjutton skulle vi göra? Hur kan man hjälpa sitt barn som så tydligt och envetet förklarar att han inte längre vill leva? Jag glömmer aldrig de vädjande blickarna när han tittar på mig och i stort sätt ber om tillåtelse att få slippa detta lidande, vi grät oss till sömns många nätter, tätt omslingrade som om den andres famn var det enda som fanns kvar att hålla fast vid.

Vi visste nu att han var särbegåvad, med ett IQ i klass med ett geni men vad hjälpte det när han kände sig så annorlunda och varken klasskamrater eller lärare förstod sig på honom, prata om dencitet och arvsmassa när de andra som nyblivna ettagluttare knappt visste vad penna var. Läs mer om vår resa här.

Vi hade verkligen prövat allt!! Jag var inte långt ifrån att gå in i väggen och idéerna hade tagit slut! Men att ge upp sitt barn? Det finns ju inte!!

Hund? Han vill ju ha hund! Henrik, ska vi inte testa det då? Snälla, vi kan väl pröva? Jag minns ju hu min första egna hund Dina tog mig igenom min första utbrändhet och hur enormt mycket hon kom att betyda för mig! Henrik, snäääälla.

Sagt och gjort, jag fick ganska snabbt tag på en tjej som hade en liten kille som hade kommit tillbaka från sitt första hem och som nu behövde en ny familj. Han fanns i Ystad, vi bor i Stockholm, men jag bokade dagtåg och jobbade från tåget. Kom ner en fredagskväll, bodde på hotell, och åkte hem på lördagen dagen efter. Vad hade vi gjort? Hade vi tänkt igenom det här? Har vi möjlighet att ta hand om en hund nu i kanske 12-13 år framåt? 

Svaret fick jag när jag mötte Felix på perrongen, det leendet hade jag längtat många år efter att få se och behöver jag nämna Felix mår toppen bra idag. Det var en lång väg tillbaka och inget löste sig över en dag men med Milou vid sin sida blev allt helt plötsligt lite lite lättare. 

Cessie

Familjens lilla prinsessa, bokstavligt talat, Cessie kom till oss av en ren slump. Vi hade bestämt oss för att skaffa en kompis till Milou, det blev ju ett ganska drastiskt och spontant beslut att skaffa hund och vi kände när vi hade landat lite att det kommer ju en dag då Felix kommer att behöva gå tillbaka till skolan igen och Milou då kommer bli ganska ensam. Dessutom skulle äldsta sonen Robin börja högstadiet och både jag och min man jobbade heltid så situationen behövde lösas. Robin och Felix har förvisso bara 2 minuter till skolan så dom skulle kunna gå hem på rasterna men däremellan hade det blivit långtråkigt för Milou att vara hemma själv. 

Sagt och gjort, vi letade febrilt efter en liten Cavalier tjej. Vi har haft Cavalier/Cocker tidigare och är stormförtjusta i rasen och kom på att den kennel, där vi tidigare köpt vår Tindra, kanske kunde ha någon tik för försäljning nu igen?

Jag gick in på deras hemsida och döm om min förvåning när där fanns en tjej till försäljning inom en snar framtid. Jag ringde upp och vi bestämde att vi skulle åka dit och titta på onsdag samma vecka.

Henrik hade jobbat i Linköping under onsdagen så jag skulle invänta att killarna kom hem från skolan och sen skulle vi hämta upp Henrik från tågstationen och dra vidare till Uppsala där Cavalier tiken fanns. Men så satt jag och bläddrade i mitt flöde på mobilen och ser av en slump en annons om en liten teacup hund som akut behöver hitta ett nytt hem då hon bara 8 veckor gammal hamnat i en familj där den tidigare hunden inte accepterade henne. 

Jag visade bilden för killarna när de kom hem och vi bestämde att åka och titta på den också. Icke sa nicke sa Henrik i bilen men vi övertygade honom om att gå och titta i alla fall. Sagt och gjort, teacup hunden som var av blandningen Pomeranian/Chihuahua “Pomchi” fanns här i Stockholm så vi var snabbt där och oj så förtjusta vi blev i henne!! Eller ja, alla utom Henrik. Han ville till Uppsala för där fanns ju en Cavaliertik som vi hade bestämt att vi skulle ha. 

Vi bad om att få återkomma om några timmar och tjejen med teacup hunden förstod och lovade att hålla henne till oss. 

Cavaliertiken var jätte fin och hade passat super bra med Milou, men… vi kunde inte släppa tankarna på den andra sötnosen. På vägen hem från Uppsala lyckades vi med nöd och näppe övertala Henrik att tacka ja till teacup hunden och vi åkte och hämtade upp henne på vägen hem. 

Behöver jag säga att Henrik och Cessie är som ler och långhalm i dag? Hon är verkligen hans prinsessa och har honom runt sin lillklo och vi har aldrig ångrat att vi valde henne istället.

Valparna

De tre musketörerna, vår första och så hett efterlängtade och älskade nötkull. Låt mig presentera: 

Small Pasture’s Pistacchio Piff

Small Pasture’s Almond Paff

Small Pasture’s Peanut Puff

Redan när vi skaffade deras mamma Cessie så väcktes tanken att skaffa en kull på henne, jag hade försökt med en tidigare tik, min renrasiga Cocker Spaniel Dina som jag skaffade i min ungdomsdagar när jag genomgick en kraftig depression och hade gått in i väggen. Men det är en annan historia.

Dina var inte ett dugg intresserad av parning, hon lockade hanarna till sig men sa barskt och bestämt ifrån om dom gjorde några seriösa försök att belägra henne. Vi kallade henne lite skämtsamt för vår lilla lebb.

Men hon ville inte och det skulle respekteras. 

Så när Cessie växte till sig och bara blev vackrare och vackrare för varje dag så kom fler och fler förfrågningar om att så småningom få köpa en valp av henne. 

Hm… skulle vi verkligen ta en kull på henne, med alla risker det ändå medför, för att hon var så vacker och med så fina och bra gener? Och hade vi möjlighet till det? Både jag och min man hade det lite kämpigt på jobbet, vi hade lämnat småbarnsåren bakom oss och börjat njuta av ett lite lättsammare liv. Och så hade vi ju två fantastiska hundar som vi njöt så oerhört mycket av redan. 

Jag kunde dock inte släppa tanken… skulle jag äntligen få den där kullen jag så länge drömt om? Kunde vi fixa det tro? Jag har i min ungdom varit med om massa valpningar och varit fodervärd åt en hane som jag ställde ut så jag hade ju ändå kunskapen och visste i det stora hela hur det gick till. 

Så kom Corona… 

Jaha, nu fick vi helt plötsligt ett helt annat läge, nu FICK vi inte jobba på kontor vare sig vi ville eller inte, vi var förvisade till hemmet och vi förstod att var det någon gång vi skulle prova att ta en kull så var det nu, ingen visste ju hur länge den här pandemin skulle pågå så till hösten kanske vi skulle vara tillbaka på kontoret igen. 

Sagt och gjort, jag gjorde research efter bästa möjliga hane att para henne med, kollade upp hennes hälsotillstånd och fick godkänt att köra. 

Men hon gillar ju inte riktigt andra hundar?! Hur fasen gör jag om hon inte släpper fram den andra hunden? Skulle vi ha samma läge som med Dina?

Och hon tystlöper ju, hur fasen ska jag veta när det är dags?

Jag hade turen att träffa en väldigt erfaren och tålmodig ägarinna till hanen vi skulle para Cessie med, hon tyckte nog jag var lite galen som höll på månad efter månad med mina varningar om att NU var nog löpet igång, men vi kan nog skratta åt det båda två idag:))

Jag var inte alls säker på att det skulle gå men döm om min förvåning när vi på dag 13 och 14, de absolut sista dagarna på löpet ser hur Cessie släpper fram Milo och parning sker. Pust, vilken lättnad, det kändes som 25 års väntan och längtan släppte i bilen på vägen hem. 

Men sen kom nästa oro, tänk om hon gick tom? Tänk om någonting hände henne trots att allt såg fint ut? Tänk om valparna dör? Herregud, jag anser mig vara en ganska lugn mamma men när det kom till valparna så var det helt plötsligt som att allt det som KUNDE hända skulle ske, jag insåg att detta var viktigare för mig än vad jag hade trott. 

Och som den längtan och väntan var värd det, dagen de föddes var som dagen jag alltid hade väntat på, det var inte Dina utan det var Cessie som skulle ge mig äran att få ta hand om 3 vackra valpar, ge dem de bästa förutsättningar för ett fint liv och få se lyckan hos de familjer som sedermera blir deras för-alltid-familjer när dom får hämta hem sina valpar. För en valp är bara till låns, man måste vårda den ömt.

Nu njuter jag ett par veckor till innan jag måste lämna ifrån mig valparna och har jag riktigt tur får jag behålla en av valparna men det kan ni läsa mer om i bloggen sen.