”Förståsigpåare”, ofta relativt nyblivna hundägare eller de som haft hund väldigt länge och som vägrar omvärdera sina åsikter, kan anklaga ganska grovt om de ser hur man bär på sin hund ute på promenad eller sätter på den en söt tröja. Man ”förmänskligar hunden” tycker de!

Och gud förbude om den får sova i sängen, vara i soffan eller sitta i famnen i bilen (givetvis med säkerhetsbälte men ändå).

En hund är en hund och ska behandlas därefter, proklamerar man högt och tydligt! Men, vänta nu? Är det verkligen att förmänskliga en hund eller är det snarare att behandla sin hund som det guldkorn den faktiskt är? En människa som tar sig tiden och orken att göra det där lilla extra för sin hund lär ju, med allra största sannolikhet, också även se till att den får bra mat, rent vatten och torrt sovunderlag.

Det finns inget som säger att din hund inte skulle förstå att den faktiskt fortfarande är en hund för att den sover i en säng eller har en tröja på sig, det finns ingen koppling som hunden kan förstå förutom just tvärtom, att den kan känna sig väldigt ensam, rädd och kall om den inte får sova nära sin ägare. För känslor vet vi att hundar har!

Det som däremot förmänskligar hundar och som inte många förstår är att jobba bort alla hundens naturliga instinkter:

• Hundmöten som ska styras av människor – ju mer vi blandar oss i ju mer spänt riskerar det att bli, hunden läser av oss människor och speglar av vår sinnesstämning. Är vi spända, nervösa, oroliga så blir hunden också det. Vill man inte att den ska hälsa på allt och alla, bättre att bara gå förbi och att ta stråk där inte så mycket hundar promenerar.

• De får inte leka alla lekar de hade gjort i naturen såsom att morra, vakta, jaga, reta varandra – låt de få utlopp för detta i lek, ju mer de får leka sina hundlekar ju mindre behov har dem att använda de mot andra hundar ”på riktigt”.

• Den får inte hoppa upp i ansiktet på människor – hundar hälsar så och visar sin tillgivenhet och vänlighet – tar du det ifrån din hund är risken stor att den blir osäker vid möten med exempelvis gäster. Lär den istället att det räcker med en puss sen är det bra. Och är det en gäst som vägrar pussar (eller är allergisk) ge uppmärksamheten till en annan av gästerna istället eller låt hunden visa entusiasm mot dig istället. Straffa inte ett, i hundens ögon, fint beteende genom att tillexempel låsa in den i ett annat rum när gäster kommer. Det skapar bara motsatt effekt.

• Att bli arg när den skäller vid osäkerhet, rädsla, vaktande eller larmande – den dagen den skäller vid ”rätt tillfälle” kommer du tacka din hund för resten av ditt liv. Hur ska hunden veta när det är skarpt läge? Hellre skälla en gång för mycket än för lite tycker många hundar. Verkar den dock stressad över detta? Öva på att få den att slappna av och att du kan ta den rollen när du är hemma/vaken. Men straffa den inte eller skäll ut den, den vill ju bara väl. Och den dagen skallet tystnar… ja, då saknar man det så det gör ont i hela märgbenet❤️

Så med andra ord, bär din hund, pussa din hund, klä din hund, omvårda din hund och var glad att den vill vara dig nära, då har du gjort något rätt, men låt den få vara hund! Sätt inte regler som vi människor tycker passar i den miljö vi bor i, anpassa dig efter din hunds behov istället! Ju mer hund den får vara ju lättare kommer den också ha att anpassa sig efter dina behov. En lycklig hund blir en lydig hund❤️

2 svar

  1. Fint! Jag är en sån som haft hund i alla år. Jag har tvingats omvärdera mina sanningar om hur hundar ska behandlas. Sällskapshundar är inte samma sak som arbetande hundar. Det är väl bra att tänka vad hunden är avlad för, innan en skaffar den. Nu ska vi äta frukost. Den ena Chihuahuan sitter på köksbordet och får sin lilla, lilla smörgåsbit, den andra Chihuahuan sover fortfarande i min säng. Min blandras från Rumänien ligger och himlar med ögonen åt allihop.
    Snart ska vi jobba och sen följer hela gänget med mig till frisörskan där de låtsas vara dörrvakter till mångas förtjusning. När vi går sitter Harriet i väskan, men Glenn, han vill gå själv i koppel. Rumänskan trampar för sig själv, lite snett bakom mig och Chihuahuorna. Hon vill hålla ett öga på oss andra i all välmening, och vara lite boss.

    Tjenixen!

    1. Underbart! Och visst är det så, så länge de får vara sig själva och jobba utifrån de förutsättningar de har ju lyckliga blir det. Och lyckliga hundar = hundägare🥰

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.