Låt oss tala lite om dominans, ett ord som används rätt flitigt i hundvärlden men vet alla verkligen vad det betyder och vad det står för i hundvärlden?
Jag har märkt att många blandar ihop dominans med olydig/utåtagerande hund. Men detta är två helt olika begrepp.
När man talar om en dominant hund så talar man om vilken roll en hund har i sin flock, det SKA finnas en dominant hund i en flock, då blir övriga hundmedlemmar lugna och vet hur de ska bete sig. På samma sätt ska det finnas hundar som är undergivna, rättar sig efter flocken och de mår bra av det. Denna rangordning ska vi människor inte lägga oss i, det måste hundarna få göra upp om själva och ska inte ses som något rätt eller fel.
Det är som att vissa människor är extroverta och sociala medan andra är introverta eller osociala. Givetvis måste vi dock agera om hunden aspirerar på det som vi människor bestämmer över, de får inte äta upp de andra hundarnas mat eller inte låta dem sova någonstans men att de byter matskålar och sängplatser med varandra ska bara ses som positivt, då är hierarkin ganska sund och de delar med sig till varandra.
Sen har då hunden en roll gentemot oss människor men vi ska aldrig jämföra oss med flockledaren i en flock. Vi ska ha samma roll mot alla hundar i flocken, både de som står högt i rang och de som är mer undergivna. Hur duktiga vi än är på hundar och hur vi lärt oss deras hundspråk så kommer vi aldrig kunna ta en roll som en hundflockledare. Vi är snarare en tydlig vägledare, vi ska visa dom vad som gäller när de lever med oss människor.
Milou tillexempel står lågt i rang i sin grupp, ett tag trodde vi att ordningen skulle vara Cessie, Milou, Piccho men märker nu när Piccho börjar bli könsmogen och vågar ta för sig att ordningen är Cessie, Piccho, Milou, han står alltså lägst i rang.
Däremot är Milou en väldigt rädd och osäker hund, han är mattes kille och är som mest lugn och trygg när han får vara bara med mig. Detta var ett tag ett problem då han inte ens gick med på långpromenader med husse om jag inte var med, han satte sig och vägrade och husse fick snällt gå hem och lämna honom igen. Detta fick vi ta tag i ordentligt när jag var tvungen att vara hemma med Cessie och valparna så nu funkar det bra.
Men anledningen till att han blivit min kille är för att jag inte dömer honom, jag blir inte arg, jag tar inte i med våld, jag ser och hör hans rädsla och försöker istället lugna honom och få honom att känna sig trygg i alla lägen. Det är inte lätt och ibland stretar han emot rejält då han hamnar i en bubbla av ren skräck och blir totalt ohanterbar. Men med mina knep så brukar jag till slut nå fram och han sjunker långsamt ihop i min famn helt slut efter att adrenalinet släpper då han gått in i totalt försvar mot det som för honom är ett reellt hot. Ett första tecken på att han börjar slappna av är att han börjar gäspa, då visar hunden att den börjar resignera, ta då chansen att berömma för gott beteende och vägled honom att fortsätta göra rätt i situationen.
I vårt fall handlar det om män med keps, mörkhyade människor (fråga mig INTE varför då jag själv är halvmörk och den sista som skulle göra skillnad på människor, piiinsamt är bara förnamnet!), människor som bär ryggsäckar och byggarbetare som kommer med konstiga maskiner.
Därför är det så oerhört viktigt att ta reda på orsaken till varför din hund reagerar som den gör i olika situationer, man ska absolut inte ignorera dom och tänka att “han är ju så söt” men att bruka våld mot en hund som är rädd skapar bara mer osäkerhet. Vem ska han känna tillit till om han inte kan göra det ens hos sin egen ägare? Ju mer man bråkar emot ju mer kommer hunden att bråka, den kommer känna sig ensam och tänka att “här är det bäst man försvarar sig själv för här får jag ingen hjälp”. Se det som ett barn som kommer hem och hamnat i bråk för att den blivit retad, då tar du barnets parti och blir en tigermamma så varför ska vi bli arga på hundar som skriker “hjälp mig, jag är rädd?”.
Milou är en helt fantastisk hund, en av de mer lydiga hundar jag haft, han går fint både i koppel och lös, går ihop med så gott som alla hundar, han är snäll och tillgiven. Jag får ta både mat och leksaker från honom men ben vill han gärna behålla själv så där går jag inte in och tar den ifrån honom såvida han inte snott någon av de andra hundarnas ben eller om jag anser att han ätit för mycket osv.
Det är inte alltid lätt med hundar som är osäkra men man kan jobba på många olika sätt och försöka få bort en hel del. Det kommer dock uppstå nya situationer och ju fler hundar/människor det är närvarande ju mer på sin vakt blir Milou, han har inte läget under kontroll och är rädd för att missa någon potentiell fara så han blir uppstressad och reagerar mot betydligt mer än om han skulle vara hemma i sin trygga soffa. Så jag försöker undvika att utsätta honom för det, sakta får vi hitta den balans som behövs för att han ska må så bra som möjligt, han är trots allt mitt ansvar och jag älskar honom över allt på jorden, mår inte han bra så mår inte jag bra💗